Nurå

Sååå, fjärde dagen efter operationen.

Var hemma och stapplade omkring under helgen, har varit vansinnigt stel och öm. Under lördagen fick jag bärhjälp vid mathandling och tillsyn av sår. Jag vågade helt enkelt inte ta bort förbanden själv. Maja var med när jag började ta bort det första och när jag skymtade de svarta stygnen så blev jag helt svimfärdig och pallade inte mer. Tittade bort när förbanden åkte bort och såren tvättades. Blev matad med en kolauggla under tiden ^^

Fick hjälp med det även i söndags och då var Lina med också. Blev kommenderad till att lägga mig i soffan och titta bort. Är sjukt tacksam för den hjälpen båda dagarna, tur att man har vänner som man utan problem kan säga "jo asså, jag tänkte vi skulle äta lite tårta för att fira men kan ni titta till och tvätta mina sår först?" till. Hahah.

Igår var jag iväg på jippo i Linköping med jobbet, har alltså inte sjukskrivit mig utan mår såpass bra att jag kan vara igång. Men är ganska sliten och tror att jag hade mått bättre av att vara hemma lite längre. Har rätt ont i ryggen. Magmusklerna har lagt av helt och nu får just ryggen bära upp allt som bålen brukar göra i vanliga fall. Är ganska jobbigt. Hoppas på att det kommer återställas och det ska det enligt andras utsago göras, men det kanske kommer ta ett tag och jag får säkert träna specifikt för att aktivera och bygga upp bålen igen. Ska prata med min snart färdigexaminerade sjukgymnast till bror. Jag är ganska bekymrad över just magmusklerna. Känseln på magen är dessutom annorlunda. Vet inte om de kanske kom åt en nerv eller två.

Igår kväll efter jobbmiddagen så tog jag faktiskt bort de provisoriska plåstren och tittade på såren... Kändes läskigt men nu har jag hunnit vänja mig. Hyperventlierar inte över dem längre.

Som sagt, jag ser ut att vara några månader in på en graviditet eftersom magen är sjukt ostabil och bara buktar. Plåstren satt dessutom så hårt att huden irriterats. Men här är de, såren.

Not pretty, no. Men de är små och de kvarvarande stygnen är av genomskinlig tråd som ska upplösas av sig självt.

Sterilisering post-operation

Well,

Så var det gjort.

Efter att först ha fått infon om att jag skulle infinna mig på SÖS kl 07.00 så ringde de igår kväll och sa att min tid blivit framflyttad till 11.30, så jag kunde instället infinna mig vid 8-halv 9. Dök upp typ då, betalade min patientavgift på Gynekologiska avdelningen och åkte sen upp till avdelning 72. Satte mig i väntrummet vid dess ingång, hade blivit hänvisad att sätta mig i just väntrummet. Det gick 5 minuter. Frågade passerande vårdpersonal om jag var på rätt ställe och de svarade att jag var det, att någon skulle hämta mig snart. Gick 10 minuter till. Sen kommer en springande sjuksköterska och utbrister "Franzén?! Du ska opereras nu, det har skett ändringar i schemat och jag har letat efter dig!" Man bah, menååh... Avskyr att bli hänvisad fel och stressad vårdpersonal inför operation gör mig rätt stressad. Samtidigt som det kändes bra att slippa vänta. Blir inledd i mitt rum som delas med tre till, jag får sjukhusets egna sexiga outfit, komplett med knästrumpor, trosor och allt. Fick alvedon och tablett med lugnande medel. Allt gick i en rasande fart.

Blodprov togs och jag blir bortledd till OP. Överlämnad till en uska (jättemysig äldre kvinna som klappar snällt på mig), narkosläkare x 2 och kirurg. Får sätta mig på OP-bordet/stolen, hyska upp dräkten och sätta upp benen i den gynliknande ställningen. Det var alltså ett bord som sen skulle tippas bakåt och man skulle ha benen i luften, brett isär. Thank ze Gods for Narkos! Hade aldrig någonsin pallat att vara vaken, tyckte det var väldigt obehagligt just inne i operartionsrummet och det var där som jag blev ordentligt nervös. Man är ju ganska utelämnad i en sån situation och jag är rädd för kirurgi. Allt hade gått så fort också.

De tog blodtryck flera gånger, satte fast flera elektroder över kroppen och körde in kanyl i handen. Jag avskyr att ha kanyl i handen, tycker att det är vansinnigt obehagligt. Fick för sakens skulle säga mitt personnummer och vad jag ska opereras för, som sista säkerhetskoll så jag inte råkar vara på fel plats och opereras för nåt helt annat ^^ Fick andas syrgas några minuter, de sprutade in anti-illamående medel i handvenen. Sen kom sömnmedlet. Sist jag sövdes var jag 8 år och kommer ihåg att jag tyckte att det gjorde väldigt ont i handen och armen. Tydligen reagerar man olika och för vissa, inklusive mig då, är medlet artär-retande. Så det gjorde ganska ont i typ 10 sekunder sen slocknade jag. Klockan var väl strax efter 9. Vaknade vid 12 och mådde ganska okej. Inget illamående, ingen direkt smärta men kände mig rätt mörbultad. Buken fylls ju gas så de ska komma åt ordentligt och den stiger sen upp i kroppen innan det försvinner efter nån dag eller tre. Fick stiga upp och kissa direkt, för en del funkar det inte på flera timmar och man får inte åka hem förren det går så det var en lättnad. Jag var fortfarande lite borta men kommer ihåg att uskan satte igång vattenkranen för att hjälpa till :)

Blev ledd tillbaka till mitt rum, fick lunch och de hade vegetariskt! Bland annat sötpotatis :) Kaffe fick jag vandra bort i korridoren och be om själv, bra att röra på sig asp liksom. 

Halv två kom kirurgen förbi för att stämma av och iom att allt gått bra plus såg bra ut så fick jag åka hem. Man kan reagera otroligt olika på både narkos och själva ingreppet. Vissa kan bli rätt dåliga efteråt , ha väldigt ont i kroppen etc. Tror jag hade tur överlag men är fortfarande lite groggy och var ganska mörbultad flera timmar.

Blev två titthål. Den nedan naveln hade det blött igenom rätt rejält på, vilket jag såg när jag kikade på magen när jag kom tillbaka till rummet men de ville inte byta förbandet utan satte på en enorm gasbinda (rätt term?) ovanpå istället. Hade ändå inte känt mig så pigg på att frilägga ett hål som går rakt in i bukhålan, även fast det är sytt, sådär direkt. Det andra snittet ligger precis innanför vänstra höftbenet. Det har börjat göra lite ont inne i buken men inte så farligt än och jag har både alvedon och citodon hemma om det skulle bli värre. Med tanke på att de rotat runt därinne, delat äggledarna med något vasst och bränt ändarna så kanske kommer en backlash framöver.

Dock så är magen väldigt utspänd och bokstavligt talat uppblåst. Kommer gå tillbaka inom några dagar.  Imorgon får jag ta bort förbanden och tvätta såren. Stygnen kommer lösas upp av sig själva efter en tid.

Uppdatering

Har tagit bort den stora gasbindan (?) nu och behold le äckelsår! Eller snarare det blodiga förbandet på ett av äckelsåren. Känns fett obehagligt. Vet inte riktigt hur jag ska våga ta bort det, tanken på hålet under som går rakt in i bukhålan gör mig svimfärdig. Kommer kanske behöva hjälp med den. Om inte annat nån som håller mig i andra handen när jag drar bort den. Maja, skulle du vilka svänga förbi imorgon valfri tid som moraliskt stöd? Så kanske vi kan baka bröd och hänga också :)

!

Den så kallade friendzonen....

Antingen så är man någons vän eller så är man det inte. Jag fullkomligt avskyr när folk utger sig för att vara min vän och sen blir arga när jag inte vill ligga med dem. Typ "jag var trevlig mot dig länge, varför vill du inte ligga med mig?" Händer alldeles för ofta. Det är tröttsamt och gör mig riktigt förbannad.

Well, jag är inte obligated att ligga med någon. Ligger jag med nån så är det för att det finns
ett ömsesidig attraktion och samtycke.

Den här seriestrippen illustrerar det hela quite neat.

Meow

Ett par tusen fattigare men eftersom det gav en katt som nu verkar må lite bättre så känns det helt okej.

Stackars Tudor har fått en urinvägsinfektion och det var först sent igår kväll som jag fattade att något var fel, men det började förmodligen i förrgår. Men igår blev det väldigt tydligt att han hade svårt att kissa, han sprang på lådan hela tiden men det kom bara droppar eller inget alls och för första gången ever så kissade han utanför lådan. På mina skor, på plastpåsar etc. Blev rädd att han hade urinstopp och överfylld blåsa, vilket är livsfarligt så sent igår kväll åkte vi in akut till Bagarmossens djursjukhus. Som tur var fick vi hjälp direkt och det visade sig att blåsan var tom. Annars hade de behövt söva, tömma och greja. Men det är klart synd om honom ändå, det är förbaskat obehagligt att ha urinvägsinfektion. Vi fick åka hem med direktionen att komma in igen idag för ordentlig undersökning. Fick med oss material hem för att kunna ta urinprov så när jag väl lyckats få ihop tillräckligt mycket så åkte vi igen. På plats lämnade han blodprov och blev undersökt mer. Blev hemskickade med två mediciner, så ringer de så fort provsvaren kommit. Inflammationen i blåsan beror förmodligen på stress. Förmodligen för att jag gjorde mig av med min soffa och soffbord i förrgår, han var ganska förtjust i dem och jag tänkte inte alls att han kanske skulle påverkas av att de försvann. 

Fick tips av en kompis att testa Feliway, apparat och sprey som avger kattfermoner. Som invaggar dem i trygghet. Så när jag hämtade ut medicin på apoteket så köpte jag Feliway också och pluggade in så fort jag kom hem. För jag har helt klart (visserligen ovetandes) ryckt bort tryggheten från honom och det känns lite hemskt att ha utsatt honom för allt det här.

Stackarn.

Han har sovit i min säng större delen av dagen och nu sover han på sin snuttefilt.

Manifestation

Var på manifestationen idag på Medborgarplatsen, för Samtyckeslag. Det var riktig god uppslutning, -6 grader och snöande till trots. Med tanke på alla friande domar i våldtäktsmål så är det så jävla på tiden att lagstiftningen, samt allmänna attityder i samhället ändras. Det är helt sjukt, att det allt som oftast är offret som skuldbeläggs och straffas. Vad hade du på dig? Har du haft sex med många tidigare? Var du full? Man ska kunna gå runt naken, full och ha ett välkänt sexuellt aktivt liv utan att någon, någonsin, tvingar sig på mot ens vilja. Och det här med att folk ger sig på medvetslösa, av t ex alkohol, som inte är kapabla till att säga något, det är så jävla vidrigt. Eller beter sig hotfullt, antingen själv eller i grupp, så offret inte vågar säga ifrån. Finns det inte en aktiv, ömsesidig vilja som det ges tydligt uttryck för så ska det inte ske! Det är så sjukt att det inte är självklart för alla.

Alla har bestämmanderätten över sin egen kropp. Vill man inte någon annans kroppsdelar i sig/på sig, eller övrig materia infört i sig av någon annan, så ska man slippa. Punkt. Det är så grundläggande att det är svårt att ta in att det inte är en grundläggande inställning hos alla.

Men det är det ju inte, obviously.

Sen, hur man har sex eller vem/vilka man har det med är inte relevant så länge en uttalad aktiv ömsesidig vilja SAMTYCKE finns där.

Var på det hela stora ett mycket bra event, med flera väldigt inspirerande talare, Gudrun Schyman bland annat, en person som jag först på senare tid fått väldigt stor respekt för. I takt med att mina egna inställningar ändrats de senaste åren så har jag också tvingats omvärdera tidigare uppfattningar. Inte alltid en lätt process, men en nyttig sådan. Jag tror att man bör vara öppen för förändring. Alltid.

Jämställdhetsfrågor har blivit väldigt viktiga för mig, att alla ska ha samma rättigheter, och skyldigheter, oavsett.

"Look in the mirror, deal with IT!"

Efter nästan en månad av icke-träning och en jävla massa stillasittande samt ätande så tag jag äntligen tag i att börja röra på mig igen. I väntan att de ordinarie danskurserna ska kicka igång i februari så signade jag ikväll upp på ett 3-dagars testepå-medlemskap hos Suhaila Salimpour, dvs via hennes onlineklasser. Kommer förmodligen signa upp på ett års subscription. Man kan säga att det känns, det där faktumet att konditionen och den mesta av den upparbetade muskelstyrkan från hösten är bortblåst, man får liksom börja om från början igen. Luckily enough så har man ett halvår på sig att förbereda sig inför workshopen i Level 1 för Suhaila i London, slutet av Juni. Förbereda sig fysiskt och mentalt.

Hit vill jag komma med min träning och utveckling:


Och såhär har jag känt mig under hösten på kursen i Level 1 i Salimpourteknik för Sabriye. Kan säga att jag fortfarande känner mig såhär. Tycker mig allt också se såhär ut stor del av tiden, det gör lite ont att se sig själv i spegeln under träning. But Hey, nån gång blir det bättre, aight? ;) It must! Även om det kommer ta mig år ^^ Bara att hänga i, I presume. It's better to embrace the bodily awkwardness and have some fun with it :D

Errmahgeeerdh

En vän till mig är en otroligt talangfull konstnär och hon ska ha en utställning till våren med tema Sagoväsen. Och behöver inspiration till nya verk, så hon gjorde en liten allmän uppmaning på fb att om man hade en häftig bild på sig själv så kunde man mejla över den. Eftersom jag länge känt att det skulle vara väldigt coolt att bli avbildad av henne så sände jag genast över den här:

Från i vårvintras, under min blonda period :) De allra flesta tyckte att det bara såg gult ut men jag gillade det och jag är rätt förtjust i just den här bilden. Mejlade den igår.

Idag fick jag det här tillbaka :D

Hon kanaliserade havsdryad och får man säga det här, men jag blir typ lite kär i mig själv när jag ser den här bilden ^^ Önskar att jag hade these ears for real! Nu kommer jag tapetsera mina internetavatarer med den!