Vissa texter behandlar en aspekt av maktförhållanden, andra har en mer intersektionell approach som inkluderar fler faktorer än genus, som klass, etnicitet, ålder etc.
Någon som uppdaterar på så gott som daglig basis är Lady Dahmer, som jag följt i runt 1.5 år och från början var jag en smula skeptisk. Nu tycker jag att hon är en fantastisk retoriker som både kan stå upp för sina åsikter men ändå är ödmjuk nog att kunna säga när hon bytt ståndpunkt i en fråga. Jag håller inte med om allt hon skriver, vilket man förstås inte måste göra för att ändå kunna uppskatta en persons allmänna åsikter och insikter. De senaste dagarna har hon pratat en del om hur de som offentligt diskuterar feminism kan bemötas, av framförallt män. Att en del blir väldigt provocerade när man pekar ut ojämlikheter och de groteska stereotyper som finns i samhället. Att man ibland blir kallad "rabiat" och att man måste "lugna ner sig". Som Lady Dahmer skriver så kan kvinnors ilska uppfattas av vissa som väldigt provocerande och vissa verkar känna ett stark behov av att förminska den reaktionen och avfärda det man säger med "hysterisk kvinna som inbillar sig" istället för att säga "jag förstår varför du är arg, även om jag inte håller med". Det är något som verkligen retar gallfeber på mig. Det är en härskarteknik och det är något man fått lära sig den hårda vägen.
Att bli arg är en reaktion man har rätt till. T ex när man blir bemött illa, över orättvisor etc. Det är befriande att bli arg och man är verkligen inte mindre sane av att kunna bli det. I say embrace the anger and use that energy to empower yourself.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar